Mellanrum
lördag 9 mars 2024
Iskall vår
tisdag 13 februari 2024
En tisdag i februari
Snön vräker ner, tiddelipom. Det är rätt vackert men jag hade gärna cyklat till jobbet nu, varje dag jag aktiverar en ny bussbiljett ångrar jag att jag inte bara köpte ett månadskort, snart uppnår jag maxgränsen. Jag är hemma med ett Minicyklisten som var febrig igår vid hämtningen, nu verkar han pigg och vi har både byggt lego och satt en bröddeg och på önskelistan står "att rita en robot som heter Samuraj xxx" och leka kurragömma.
Igår var det blixthalka och när jag butiken hade varit öppen ett kort tag såg jag hur de halkande människorna ute på gatan stannade till på samma ställe, gång efter gång. Till slut var jag tvungen att också gå ut och såg då den stora svarta rökpelaren som steg upp från den brinnande vattenparken Oceana. Det var som om hela Göteborg sattes på paus på något sätt, i alla fall i innerstaden. Jag är inte särskilt entusiastisk över alla stora byggen som är på gång runt omkring i stan, Karlatornet jag tittar på dig, men nog känns det deppigt att ett bygge som trots allt inte bara kan glädja turister och som nästan var klart totalförstörs.
Det var längesen jag vabbade bara det lilla barnet och han var så pass pigg att det gick att leka, efter dryga två friska veckor känns det helt okej att vara hemma. Det är tisdag, det är lågsäsong på jobbet, vi ska äta fastlagsbullar (ja ja semlor), kanske städa toan om jag känner mig inspirerad. En ganska okej tisdag med andra ord.
fredag 9 februari 2024
Saker jag inte vet något om
onsdag 7 februari 2024
Ett hopp till Februari
söndag 21 januari 2024
Prognosen
måndag 15 januari 2024
Familjekroppen
fredag 5 januari 2024
Att skriva
Varje år tänker jag att det är i år jag ska skriva mer. Förra året blev det så i och med att den här platsen fick liv igen, så bevisligen är det ingen omöjlighet. Det behövs en plats - jag tänkte skriva "fysisk plats", för det är nästan så det känns - för att det ska bli något skrivet. Det blir som ett rum inuti mig som kan fyllas med något när jag vet att bokstäverna också landar någonstans. Man skulle kunna kalla det för ett syfte, men det känns för ambitiöst. Jag tror inte att jag har något egentligt syfte med att skriva här förutom att skriva. Jag hade kunnat länka hit från andra håll men det är något som hindrar mig, jag vill liksom inte koppla ihop det med att försöka nå ut, eller försöka roa, eller försöka synas. Samtidigt blir jag glad när jag ser att någon har varit här inne och läst.
I år ska jag också försöka skriva annat, jag har fått ett recensentuppdrag som känns väldigt roligt, för att recensera var under en så lång tid en stor del av vem jag var. Nu har jag inte recenserat böcker på tio år och det blir intressant att se hur mitt eget perspektiv har förändrats. Från att ha varit en pretentiös litteraturvetare i tjugoårsåldern till en förhoppningsvis något mer ödmjuk trettioåring med ett mer populärlitterärt material i bagaget.
I samma takt som barnen växer och blir mer självständiga känner jag också hur delar av mig som har varit på paus vaknar till igen, det är en sådan lättnad. På ett sätt skulle jag vilja kasta mig in men samtidigt tänker jag att det inte är någon brådska. Det blir inte roligare av att det är många saker som pågår på samma gång. Att kalla det för ett nyårslöfte är att säga för mycket, men jag ska försöka hålla det här skrivande rummet öppet så länge det bara går.
Iskall vår
Det finns inte så mycket att säga om februari, det var en månad som gick fort, den var bättre än januari (krävs iofs inte mycket för att lyc...
-
Jag försöker ansöka om körkortstillstånd men kan enligt e-tjänsten inte göra det med mitt personnummer. Men att maila Transportstyrelsen ge...
-
I början av sommaren fick jag ont i höften. Efter att ha joggat försiktigt men regelbundet flera gånger i veckan i månader slog det plötslig...
-
Vi dividerar om vad vi ska laga till middag, alla alternativ känns dåliga, jag har ingen lust med något vettigt som barnen ratar för det har...